En liten behändig sak, perfekt på föreläsningen, argumenterade vissa. En statusmarkör, förklarade andra.

Eller bara en skickligt utförd marknadsföringskampanj. Redan innan inskrivningen sändes ”specialerbjudanden” ut, paketerad intill Mecenat-kort och personliga koder. Här erbjöds livsstilsdatorn till ett kraftigt reducerat pris. Så pass kraftigt att ett klassiskt – och gångbart – pc-argument föll. Utan vidare fick man inte mer för pengarna.

Förfarandet är inte olikt Gillettes gratishyvlar till nyblivna tonåringar. En tidig och vågad kostnad. Men tids nog kommer användaren att betala för sig.

Även skolor och universitet köper Apple-datorer till reducerat pris. Det visar sig ofta vara en klok investering. Om eleverna sammanknippar vita datorer med framgång är de mer benägna att välja det gymnasium som valde Apple framför Toshiba. Varpå en nätt slant i form av skolpengen hamnar på skolans konto.

Men det finns ett aber. Tids nog falnar de vita skärmarnas dragningskraft. Att i kafeterian omgärdas av kurskamrater med identiska laptops var en smula förvirrande. När alla väljer samma typ av annorlunda saker tappar livsstilsmarkören udd.

Exklusivitet och dominans är svårförenliga begrepp. Å andra sidan. Om någon kan förena dem, ja, då är det faktiskt Apple.