– Jag skulle på en jobbintervju på Finnair i Helsingfors när den började läcka väldigt mycket bensin. Så jag ringde till han som var ordförande i finska Corvetteklubben. Han bodde ganska nära och vi lyckades flytta bilen till hans tomt. Han jobbade på GNT och tyckte att jag borde träffa deras personalchef, berättar Lacies Nordenchef.
Efter några dagar, innan Finnair hade hört av sig med besked, ringde GNT, som har kontor i Mika Kurkipääs hemtrakter utanför Tammerfors. Och på den vägen är det.
– Jag började där och efter tre veckor var jag produktchef för komponenter och sedan var jag kvar i fem år. Det var otroligt roligt och lärorikt. Som produktchef hanterade man alla aspekter. Efter det var jag på Asus i två år och nu har jag varit på Lacie i två år.
Motorsport i allmänhet och Corvetter i synnerhet. Så kan man på ett snabbt sätt sammanfatta Mika Kurkipääs intressen. Utöver Corvettesamlandet tas en stor del av fritiden upp av endurance racing, en lagsport där uthålligheten på såväl bil som förare utmanas.
– Jag har alltid varit intresserad av racing. För sex år sedan gick jag med i ett lag tack vare en vän som frågad om jag var intresserad. De kortaste loppen håller på i sex timmar, men det finns även race som varar upp till tolv timmar. Reglerna är ganska begränsande och du lär dig verkligen att köra på ett som sparar bensin och energi.
Han säger att samarbetet inom laget är en stor del av tjusningen med sporten, när alla deltagare under loppet måste sträva mot samma mål.
– Hela laggrejen gör att man både måste leda och samarbeta. Vi måste hålla en budget och se till att allt är där, dessutom gäller det att välja rätt förare vid rätt tillfälle för att vi ska kunna prestera så bra som möjligt. Men sedan när du själv kör koncentrerar du dig bara på det och det är avkopplande eftersom det verkligen gör att jag inte tänker på jobbet, säger han och påpekar att det finns vissa likheter med att driva ett företag.
– Grundförutsättningarna kan vara helt okej, men med små finjusteringar kan det alltid bli lite bättre. Stora förändringar innebär alltid en risk. Ibland funkar det, ibland inte. Inom racingen har vi alltid lyckats bli snabbare tack vare små justeringar här och där.
Corvettepassionen har han delvis ärvt från sin pappa, men det var vid ett speciellt tillfälle det verkligen klickade till mellan Mika Kurkipää och en Corvette hemma i Luopioinen.
– Jag var 19 år och skulle köpa en bil. Jag tittade på Camaro, Porsche och Mercedes men så slutade det med att jag hittade en Corvette till ett vettigt pris. Jag fick testköra den under en helg med min dåvarande flickvän, som numera är min fru. Så hon kände mig faktiskt redan innan jag fick min hobby, säger han med ett skratt och fortsätter:
– Vi åkte runt och så såg vi en polisbil som bromsade väldigt plötsligt. Bilen väntade vid en busshållplats och därefter följde den efter oss två meter bakom. Och jag tänkte att om en bil får sådan här uppmärksamhet så måste jag köpa den.
Sedan dess har han varit både ordförande och kassör i Corvette Club of Finland. I dagsläget har han tre Corvetter placerade i garage hemma i Kangasala. Där står även hans racingbil, en BMW från mitten av 80-talet. Han tvekar inte ettt ögonblick när han ska berätta varifrån bilintresset kommer.
– Det är det finska arvet, med Keke Rosberg under det tidiga 80-talet och med Finska rallyt nära huset när jag växte upp. Vi såg förarna på nära håll och ibland kunde man till och med ta en kopp kaffe med Ari Vatanen och dem. En kompis till mig bodde dessutom på en bondgård och där brukade ett av rallystallen ha sin bas.
Och bilintresset bestod inte bara av tittande under uppväxten.
– Jag startade ganska tidigt. The finnish way. Jag fick min första bil när jag var sju år gammal, en liten Fiat. Min pappa jobbade på ett fabriksområde där man kunde åka runt. Och så åkte vi så klart på isen under vintern. Mina kompisar gjorde också det.
I artikelserien Efter Jobbet träffar IT24 en branschpersonlighet med ett ovanligt fritidsintresse. Det här är den andra delen.


































