När Maria Idebro, projektledare på HiQ, kopplar av från jobbet tar hon gärna med sig ordet koppla, men då oftast i form av ett kopplat benlås, armlås eller stryptag.

Hon har nämligen hittat kärleken i, och till, brasiliansk jiu-jitsu, BJJ, för ett antal år sedan.

– Det började när jag bodde i Södertälje och jobbade på Scania. Där hade jag en arbetskamrat, som sedermera blev min man. Han lockade med mig att prova på BJJ och då fastnade jag ganska omgående, säger hon och försöker förklara varför hon föll för kampsporten.

– Det är så himla kul. Det som skiljer det från många andra kampsporter är att man sparras från dag ett. Man får börja med att använda det lilla man kan. Det brukar börja som hederlig gammal skolgårdsbrottning och så utvecklar man det därifrån, säger hon.

Numera tränar hon runt fyra gånger i veckan. Dessutom är hon instruktör på Liljeholmen BJJ & MMA, som hon och hennes man grundade 2007.

– Vi flyttade från Södertälje till Stockholm och då fanns det ingen klubb som låg tillräckligt nära vår lägenhet. Så vi provade att starta en själva. Vi hittade vi en lokal bara 50 meter från lägenheten som man kunde hyra per timme och insåg att vi behövde 15 medlemmar första terminen för att det skulle gå jämt upp.

Med affischer och annan gratisannonsering, bland annat via Facebook, försökte de locka nya medlemmar. Och vid den första träffen dök det upp ett 20-tal BJJ-sugna personer.

– Vid slutet av terminen var vi 17 medlemmar och hade passerat breakeven. Sedan dess har vi vuxit ur lokalerna och nu är vi uppe i 60 medlemmar i nya lokaler. Det är en bunker i Örnsberg, ett gammalt skyddsrum som inte används längre, som vi har inrett med en brottarmatta.

Och numera är klubben även ganska självgående, vilket underlättar.

– Första året drev vi det själva, men nu har vi gjort en riktig förening med styrelse. Så min enda roll numera är att vara instruktör, och passionerad medlem.

Är det någon särskild typ av människor som lockas av BJJ?
– Det lockar framför allt folk som vet vad det är. Vi ser inte så tuffa ut, utan MMA är mer macho. Och vi är faktiskt tre HiQ:are också. Vi har rekryterat folk från HiQ och de har faktiskt rekryterat från oss.

Och det är inte den enda gången hon har kunnat kombinera jobb och fritidsintresset.

– Jag har inte direkt fysisk nytta av det i jobbet, men jag har ganska stor nytta av att det har gjort mig ganska orädd och självsäker. Ibland när man ska presentera dåliga nyheter brukar jag tänka: vad är det värsta som kan hända. De kommer i alla fall inte att försöka strypa mig. Men om de nu skulle göra det så är jag bra förberedd på det också, säger hon.

– Och att starta klubben har så klart också lärt mig mycket och givetvis att stå och instruera varje vecka. Det gör att man blir bra på undervisningsbiten och jag har även hållit några pass för olika gäng på HiQ.

Och när Maria Idebro funderar över vilka kopplingar som finns mellan jobbet och fritidsintresset inser hon att hon också har haft stor nytta av sin arbetsplats när klubben startades.

– Ja, faktiskt. På HiQ finns det tydliga värderingar inom företaget och det tänkte vi på när vi startade klubben. Jag tror att vi har haft ganska mycket nytta av att vi satte upp tydliga riktlinjer från början.

Så vad är då brasiliansk jiu-jitsu? Själva ordet jiu-jitsu brukar översättas med ”mjuk teknik” eller ”följsam konst”. Men enligt Maria Idebro finns det egentligen ingen koppling överhuvudtaget till den japanska kampsporten.

– Den brasilianska varianten är egentligen en vidareutveckling av judo, framtagen av kampsportfamiljen Gracie. Man blandade in lite mer gatuslagsmål och gjorde den lite mer funktionell. Man börjar stående och tävlar tills någon har gett upp. Man får poäng för olika positioner, som att sitta på någons rygg eller om man har ett knä på någons mage, säger hon.

Inga slag eller sparkar är tillåtna utan det handlar mer om nedtagningar, markkamp, armlås, benlås och stryp. Precis som i andra kampsporter är det olika bältesnivåer, vit, blå, lila, brun och svart.

– Jag har lila bälte, det är halvvägs till svart. Det brukar ta ungefär tio år med intensiv träning att ta sig till svart. Det vita bältet är för att hålla ihop dräkten, brukar vi säga.

Dräkten är en tvådelad pyjamas, som Maria Idebro uttrycker det. Och det verkar vara en förvånansvärt varm historia med tanke på att sporten utvecklades i Brasilien.

– På somrarna brukar vi ofta byta mot submission wrestling, som påminer en hel del om BJJ, men man har andra kläder.

Har du praktiserat sporten utanför ringen någon gång?
– Nej, det har jag sluppit. Men det gör att man känner sig trygg. Men det här är inget självförsvar utan det är mer en attacksport.

BJJ har ganska nyligen blivit erkänt som idrott under Riksidrottsförbundet. Det första svenska mästerskapet gick i höstas, en tävling som Maria Idebro missade. Tävlingarna, där man möts i sjuminutersbataljer, brukar annars hållas under helger. Maria Idebro ser gärna att fler tjejer skulle söka sig till sporten.

– Man tävlar i sin egen viktklass, bältesklass och mot sitt eget kön. Lila bälte är hög nivå för att vara tjej i Sverige och det gör att det inte finns så många motståndare, så jag försöker alltid rekrytera nya tjejer.

Maria Idebro säger att man uppmuntras att tävla redan från första dagen och det är just i tävlingsmomentet som en stor del av tjusningen med sporten ligger.

– Det får igång överlevnadsinstinkten och det tilltalar mig. Det slår dessutom igång både belöningssystemet och tävlingsinstinkten.

Och just själva tävlandet verkar löna sig, även på jobbet. I alla fall tilltalar det HiQ:s vd Lars Stugemo.

– Vid det första konsultmötet jag var med så berättade jag vad jag gjorde. Lars Stugemos enda fråga var ”Kan man tävla i det?”. När jag svarade ja blev han nöjd och konstaterade ”Bra!”.


I artikelserien Efter Jobbet träffar IT24 branschpersonligheter med ett ovanligt fritidsintresse. Läs tidigare artiklar här.

Fakta

Namn: Maria Idebro
Ålder: 31 år
Familj: Man och ettårig son.
Bor: Lijleholmen, Stockholm
Bakgrund: Civilingenjör med ett förflutet på Scania
Visste du att...: Maria Idebro en gång bara fick 19 poäng i en bowlingmatch. ”Jag ska nog hålla mig till kampsport”, säger hon.